Pencil full of lead

Oj, vad jag är sämst på att blogga! HA. Men jag pallar egentligen inte, och jag har verkligen ingen tid över för det heller. Skolan tar upp en massa tid och allt runtomkring. För att vara ärlig för en gångs skull så har jag väl inte mått så vidare bra den senaste veckan eller två. Jag har väl inte riktigt velat prata om det. Endast en person jag delat med mig av det jobbiga, som faktiskt frågat rakt upp och ner, inget slingrande runt det, och det kändes både konstigt och på samma sätt betryggande. Det hela har väl kommit till ett stopp nu och ni som undrar; fråga inte för jag pallar inte drälla i det. Ibland är det så helt enkelt. Jag behöver inte öppna upp mig för alla, det räcker med en.  För tillfället.

Dock kanske jag ska nämna att Josefina är en fin vän som jag pratat en massa med om mycket på senare tid. Jag antar att det enda jag kan komma fram att säga är tack! Ett innerligt tack!