Some kind of miracle

Efter fyra timmar med svenskblocket framför mig har jag äntligen skrivit klart mitt tal som jag ska hålla imorgon. Rätt nöjd med det faktiskt! ^^

image26
Bild tagen av moi i Bjärred ^^

Kära pappa!

 

Tänk att du nu blivit 55 år. En kärleksfull, klok och rolig man som förvisso börjar bli "gubbe". En "gubbe" som vi kommer att älska lika mycket som innan, om inte snäppet mer.

 

Att sätta ord på känslor är inte lätt men om jag tvingas säga ett ord som passar in på dig skulle det bli; enastående. För du är verkligen en värdefull man. Din rikedom är den enorma kärlek du har att ge, åt både mig, Miran och mamma, men även alla andra. I vilken situation som helst, lätt som svår, är kärlek något du aldrig blir fattig på, och det är en av många egenskaper som gör dig till den enastående person som du är.

 

Hur hade jag klarat mig utan dig?

Svar; det hade jag inte.

 

Vem skulle ha lärt mig att cykla? Vem skulle ha lagat kedjan när den hoppade av? Vem hade jag övningskört med om du inte fanns? Vi vet båda att mamma inte är en höjdare på något av detta.

 

Men pappa, tro inte att det är det enda jag behöver dig till. Nej, du behövs för mycket mer än så.

 

Det är tack vare dig jag kom hem ordentligt och inget ont hände fastän jag många gånger försökt utmana ödet. Det är med din hjälp som jag har funnit säkerheten i mig själv och nu är redo att ge mig ut i vuxenlivet. Det är du som har försäkrat mig att jag är bra som jag är och att ingen är mig lik.

 

Jag vet inte om du minns, det var ett bra tag sedan. 10 år för att vara exakt, då det var sommar och vi precis hade kommit hem från Lomma Beach. 7 år och dum som jag var klättrade jag upp för ruschbanan på fel ände och ramlade ner och slog i huvudet i kanten. Det blödde en massa och du kom springandes, omfamnade mig och åkte med mig till barnsjukhuset. Du försäkrade mig att det inte var någon fara och när det var dags att sy tog du min hand och släppte den inte. Inte ens för en ynka sekund. Vi rabblade upp många visor som du hade lärt mig, allt för att lätta på stämningen.

 

Så pappa, det är detta jag behöver dig till. Någon som alltid är närvarande och intalar mig att allt är bra. Någon som gör allt för att få mig på bättre tankar, t.o.m. att sjunga med mig.

 

Fastän siffrorna blir allt högre för varje år som går, lär det ta ett tag till innan ?gubbe? blir ordet du får kallas för. Du må vara äldre pappa, men för guds skull, än är du inte en gammal gubbe.

 

Tack för att du alltid har funnits där och gett mig hopp och orkat med mig då jag inte varit lätt att handskas med. Du är bäst pappa och jag älskar dig! Grattis på din 55 års dag, gamle man.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0