Pencil full of lead

Nu har pappa firats med god bosnisk mat och tårta. Det var gott och jättetrevligt. Några av mina bästa stunder i livet är när släkten samlas och har det trevligt. Jag längtar så mycket till julen, verkligen. Det är min favorithögtid. Synd bara att mamma inte är på så gott julhumör längre att hon vill pynta. Hon gillar det helt enkelt inte. Egentligen är det inte det att hon inte gillar pyntet utan mer att hon inte gillar att sätta fram det, ta bort det och sedan städa efter allt glitter och krims krams. Jag, å andra sidan, älskar att pynta. Det gör mig inget att städa sen men det bästa är att få pynta upp alltsammans och om kvällarna få njuta av den mysiga belysningen och stämningen och bara vara. Ni anar inte vad ni kommer att få se när jag skaffar mig en egen lägenhet. Då ni. Ni kommer vara på nordpolen. Winder wonderland.


Dagens är väl att Line och jag dissar varandra hela tiden. Vi njuter båda av det. Man kan ta ut sin irritation om allt som finns runt omkring sig på ens bästa vän och man vet att allt som riktas mot en är på skoj. Totally loving it. Och i smyg älskar hon mina liknelser.

För att helt byta samtalsämne så har jag inte hunnit att ens komma halvvägs på engelskpresentationen. Jag hoppas på glada och mindre sura miner imorgon. Får jobba under dagen helt enkelt. Engelskan är sista lektionen så det löser sig nog.

Imorgon blir det att återse härliga klasskamrater. Det ska bli minst sagt jättekul. Lektionerna, å andra sidan, kommer inte bli lika kul. Ser inte fram emot tisdag eftermiddag som bjuder på matte med Serre. Inte alls. Kajsa, jullåtar? Underhåller oss i alla fall.

Nu ska jag faktiskt sova. Kanske lyssna lite på Jonas Brothers. Min nya drog. Jag älskar dem. PUSS va.